J u l i a

...Nämen... Vem är ägare till denna?! Man skulle kunna tro det var Johan...
.... men icke, det är ju min kära Fars såklart, han passar på innan nya kosten skall införas minsann - den rackaren!

Tänkte ta upp det här med min träning.
För det första så trivs jag hur bra som helst med att träna så mycket som jag gör, för skulle jag inte trivas skulle jag aldrig orka göra det, eller hur?

Folk verkar tro att jag "bara" gör detta för utseendets skull, och så är faktiskt inte fallet, även om jag självklart tränar för att få en snygg kropp då jag är väldigt kroppsfixerad för att vara helt ärlig, men inte "bara" därför. Jag tycker samtidigt att det är så himla kul, blir motiverad att förbättra mig, utmana mig själv, tävla mot mig själv, pressa mig själv och se vad jag klarar, - samtidigt som jag älskar det, tycker att det är en ganska bra motivering till varför man tränar mycket.

Sen vet jag mycket väl om att det ligger mycket psykiskt i det hela, det blir en vana att man SKA träna och skulle det gå en dag utan träning pga att man är sjuk eller så, då blir jag faktiskt frustrerad och tycker att det är jobbigt. Men måste tillägga att jag själv skapat denna vana såklart, och det är ingen vana jag ångrar att jag skapat, eftersom jag trivs såpass bra med den. Men ibland skulle jag gärna skippa att må dåligt över situationer då jag inte KAN träna, faktiskt... Men sådant man får jobba med själv, för självklart skall man ju också ha vilodagar, trots att jag tycker att det tar emot ordentligt att ta sådana.

Sen allt detta med kost. I början när jag började körde igång hårt igen i September ungefär (tror jag) så var jag väldigt dålig med mat, det vill säga att jag inte åt mycket alls. Detta berodde på att jag verkligen ville gå ner i vikt, eftersom jag i början av sommaren under student-tiden och allt det, gick upp en hel del i vikt, vilket jag aldrig i hela mitt liv gjort innan, och jag mådde skit rent ut sagt över det.

Jag trodde och tänkte, eller det kändes snarare bäst, att inte äta mycket, och träna massor. Och visserligen gick jag ner i vikt, däremot tog det ett tag innan jag märkte att kilona försvann, men man får ingen snygg kropp av massa massa förbränning och knappt någon näring, kroppen blir hängig och inte snygg alls.

Jag har haft konstiga dieter för mig, mest för att det varit kul att testa, men tycker inte att det är bra alls - man frossar bara efteråt om man inte är tillräckligt stark att hålla emot, vilket är upp och ner från gång till gång om man inte är stenhård. Hårda, strikta dieter skall lämnas åt de som kan, de som tävlar i t.ex. byggning och BF, de som gör det på lång sikt och har koll på läget och ett mål att nå.

Men för några månader sedan, i November ungefär så bestämde jag mig för att försöka sköta maten ordentligt, äta nyttigt såklart (eftersom det jag tycker om oftast ÄR nyttigt) men äta vanligt och mer mat + oftare.
Det gick inte så bra alls i början.

Det är faktiskt nu som jag börjat sköta min kost ordentligt, äter var tredje timma,
nyttigt självklart men bra mat och mer fetter (som jag innan var rädd för).

Jag trivs jättebra med min kost nu, och tycker det är kul att laga maten jag skall äta, variera och fantisera lite. Har sedan jag börjat sköta maten bättre märkt MYCKET förändring i kroppsresultat vad gällande träning i kombination med rätt kost. Det ÄR så enkelt som att rätt kost och bra träning ger bästa resultat. Som alla sagt till mig innan och som man läst överallt - sköter man inte kosten kan träningen kvitta, men jag tänkte att drar jag ner på maten kan jag ju bränna bort mer och sedan gå ner lite mer; Dumt tänkt, för OJ vad mycket träning jag kämpat med och sumpat bara för att jag struntat i att sköta kosten bra, många timmar på bandet har gott till spillo kan jag berätta gott folk.

Det finns mycket mer att tillägga om detta, och jag kommer säkert ta upp mer om det igen, men nu får jag nog sätta punkt för att inte skriva ett allt för långt och långtråkigt inlägg. Kände bara att detta behövdes komma med.
Enjoy!