J u l i a

Precis kollat klart på två avnitt av Sex And The City, man kan bara inte få nog. Det första avsnittet var roligt så man skrattade sådär galet flera gånger, som man gör när man tittar på de flesta SATC avsnitt, ...men det andra kan man nog säga var mer i den "seriösa" genre vilket det inte finns så många av, och sorgliga med för den delen. Helt ärligt så fick det avsnittet mig faktiskt att fälla en tår här i soffan, vilket inte händer sååå ofta men..
" Mirandas Mamma avled "... Så självklart var det jättesorgligt, hon som är så stark, hård och tuff annars dessutom. 
Men har man vänner klarar man sig genom allt. Det är något man verkligen måste tänka på, vännerna är det dyrbaraste man har, dom riktiga och trogna vänner man har ställer alltid upp, vad det är är, när det än är - ALLTID, i slutändan, och dom ska man verkligen hålla hårt i. Vänner för livet är något att verkligen vara lycklig över. 

Jag själv är väldigt rädd för just döden (med tanke på avsnittet); - Är rädd för vad som händer efteråt, om något ens händer efteråt? Vart man hamnar, vem man blir, och med vilka? etcetc. Är in princip rädd för hela grejen att bli gammal, att åldras, låter urlösjligt, jag vet men så känner jag. Är rädd att man kanske inte hunnit med allt i livet man velat hinna. Men det beror ju självklart mest på en själv, men ändå. Det kan ju komma saker emellan. Vill inte gå in allt för djupgående i detta ämne eftersom det självklart är mycket känsligt. Men känner flera som på senaste förlorat nära, och jag vill ägna en extra tanke åt dom som gått bort och de nära till dom.
Kom ihåg att tiden läker "nästan" alla sår....

Nu borde jag packa. städa och sova !
Puss

---

..and remember; don´t because I call u all minute it dos´nt mean that I don´t miss u,
cause I do, I really do..