let's rewrite an ending that fits



Vaknade för ca en halvtimma sen, och idag mår jag MYCKET bättre. Känns bra med tanke på att jag ska jobba imorrn. Usch vad tiden går fort, jobb redan imorgon, nyss var det ca en vecka kvar till jobb ju.. Känns dock som att alla mina muskler och leder har tynat bort av att sitta still i två hela dagar inne i en lägenhet, BLÄ!
Men tänkte att jag skulle försöka ta en hyffsat lugn promenad nu innan frukost, känna på lite rutinvanor igen efter två dagars isolering, hallelujah! Idag ska jag försöka ta mig till stan en sväng, har lite att fixa och vill kolla lite kläder, skor etc, såklart. Senare ska jag kanske hitta på något med min kära kusin Nathalie. Så vi får se vad som händer, hon var ju ute igår, så kan bli myycket senare. Jag borde egentligen städa. Men orka...
- Okej, jag MÅSTE städa.
Särskilt gå ner med soppåsarna jag lagt på balkongen, det har väl frodats 100tals fruktflugor där nu kan jag tänka mig, jag bara mååste gå ner med dom till soprummet, då dom stängt sopnedkastet, pga av brand.
Varför blir man extra lat vad gällande sånt? Åtminstone jag blir det. Är aldrig lat när det gäller något annat, men just sånna här grejer, som egentligen är så snabbt och enkelt överstökat, om man bara tar tag i sig själv en gnutta..
Det är enklare att ställa allt på balkongen och ta itu med det senare än att gå ner och göra det direkt. Om pappa vore hemma hade det aldrig gått för sig men, nu är det ju bara jag här. Så jag får väl passa på att kära latstilen medan jag kan.
 Men måste ändå städa och göra fint tills han kommer hem. När ska man orka? När ska man hinna?
Nu får jag i alla fall börja att starta upp dagen, ta en luuugn promenad och köpa lite frukost.

Puss J



That´s so typical me... Damn me !
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0