J u l i a

Har ätit min gröt, städat lite ...och inte mycket mer. Gymmet blir en aning senare än planerat för Charlotte hade saker innan, så hoppas hon hakar på senare. Annars får jag gå dit själv. Snackade just med Jenny en sväng igen om vårat "gnäll" dag ut och dag in om vardagsproblem som egentligen är mikroskåp-små i jämförelse med annat, och andras.
Är mycket medveten om mitt klag gällande min benskada just nu, men för mig känns det skitjobbigt och jag tänker på det näst intill hela tiden, som att någon tagit ifrån mig något, ett hinder att göra det jag älskar att göra - men skillnaden mot andra och mer allvarligare problem är att mitt kommer läka bara jag tar det lugnt och ger min kropp vila, och jag kan dessutom ändå hitta näst intill liknande sätt att utföra sakerna på, nästan ialla fall..
Har man själv inte varit nära "de stora" prolemen och "riktiga" problemen här i livet så kan man nog inte riktigt förstå på samma sätt, och ens egna små vardagsproblem förstoras i ens egna ögon då istället och blir till stora, för att man inte vet bättre. 
Har precis läst en blogg (Jenny visade mig) som berörde mig ända in i själen - jag rös, fällde tårar, log och kände ilska på samma gång: vimmelmamman.blogg.se.
En kvinna med underbar familj som är cancersjuk, Varför?! Det borde inte hända, det ska inte få hända, jag blir så arg, ledsen och besviken. Men på vad? Och vem? Vad eller Vem bestämmer att detta ska hända vissa människor..? Världen är orättvis, och man kan inte göra något åt det. Jag bara hoppas att denna vackra kvinna blir frisk en dag, och får leva ett vanligt liv med sin familj, önskar dig all lycka och hoppas detta av hela mitt hjärta. En extra tanke åt dig och din familj..